1/6
Klockan är 6. Utanför fönstret smattar ett hällande regn. Sängen håller ett fast grepp om bikern som väntar på att dropparna mot fönsterblecken ska lugna sej lite. Just före 8 var det tyst utanför fönstret och tillagningen av frukost hade inletts. Carlsson kokade ägg och kaffe, och mackor och yoghurt försvann från borden.

Mätta magar rullade sänglinnen och packade väskor. Vi återställde vår boplats till nära på ursprungligt skick och sen Mattias med vana händer noggrant dammsugit rummet var det nog bättre än när vi kom.

Kl 9.30 var vi klara för avfärd, iklädda regnställ. En kort tur till macken för tankning innan vi kunde sträcka ut med Carlsson i täten kl 10.10. Och se, regnkläderna funkar; det slutar regna och går hål på det kompakta molntäcket och små blå gluggar tittar fram.

Bara 20 minuter senare kunde vi stanna i Gålsjöbruk och åla oss ur regnkläderna. När vi åter hade fått fart på vår väg in i det okända kunde vi alla njuta av vackra vyer under en allt klarare himmel.

Tio i tolv var det dags att räta på kroppen. Vi hade då kommit fram till Bispgården. Solen värmer de lyckliga och himlen är klarblå med bara nån enstaka tuss för kontrastens skull. Färden går vidare och magen har börjat knorra.

 

 

 

När vi en timme senare kom fram i Bräcke söktes och hittades föda. Efter att ha parkerat hojarna på baksidan av restaurangen och gått det traditionsenliga varvet runt Hotell Jämtkrogen kördes våra tappra maskiner runt och fick stå i solen på framsidan.

 

Nyfikna jänkebilar körde förbi för att beskåda de modiga som åkt så långt för att få en god lunch i solen på Jämtkrogens veranda. Mätta magar ville sträcka ut på gräsmattan i solen och gjorde även så.

 

 

Fyllda med energi och längtan efter kurvor ännu inte passerade, tankades även hojarna upp innan resan fortsatte just efter kl två. Vi skulle åka längs Tidernas Väg, en sträcka vi åkt några gånger tidigare, men i år hade de vägansvariga fräst bort den gamla asfalten efter Ånge och ersatt den med ny.
Då deras duktigaste kille hörde om den nylagda vägsträckan ville han prova att limma fast smågrus på den nya släta asfalten. Det blev så fint med alla de vackra skyltarna om stenskott han fick sätta längs vägen, och han var sååå lycklig.

 

 

 

 

 

Trötta av att parera rullgruset på vägen fällde vi stöden vid Juåns rastplats när klockan just passerat 15. En av våra stolta maskiner fick lite ömhet och medkänsla, medan den närmaste omgivningen besågs och bevandrades.

Klockan var just före 17 när vi körde in i Järvsö. Den tidigare så blåa himlen hade återigen dolts av ett kompakt molntäcke men Newtons påhitt om gravitation visade sej inte fungera i Järvsö, regndropparna stannade kvar i molnet. När vi stannat till ringde Carlsson och förvarnade Kakan i BMCK om vår snara ankomst. Hon hälsade oss välkomna och vi fortsatte vår väg mot Bollnäs.

 

När vi kört en knapp timme kunde vi ännu en gång svänga in vid BMCKs lokal. Dagen hade gett oss 44 mil av kurvor och rakor, regn och sol, nylagd asfalt och stenskott, så nu skulle det ringas hem och berättas.

Kakan kom och pekade på grillen, toan och altanen. BMCK hade haft nåt kör i omgivningen och kom nu och lastade av den utrustning som deras tillställning krävt. En lååånggaffel stannade till en kort stund innan han vände hemåt längs den smala och krokiga vägen - i fullgas! När ljudet från långgaffeln tonade ut och vi fått upp hakorna från bröstkorgarna igen iordningställes för grillning.

På åkern nedanför strövade de sorglösa fåren omkring. Även om de bör ha haft viss vana hade de tittat upp, lika förvånade av den fart långgaffeln hade mot horisonten som vi. Där stod hela åkern full av beundrande får, med huvudena vända åt samma håll innan de upptäckte att vi sett deras häpnad och försökte betande och bräkande låtsas som om inget hade hänt.

En liten stund senare hör vi en hårt varvande Harley komma närmare. Det var långgaffeln som vänt och nu var på väg in mot Bollnäs. Lite som när ett flygplan kommer in på låg höjd hade han passerat en bra stund innan ljudet massakrerade våra trumhinnor.

Grillen tändes och god mat tillreddes av skickliga kockar. Fårens bräkande stegrades under vår kväll på BMCKs altan och vi kom fram till att deras stövlar kanske klämde.

Klockan hade blivit 23.20 innan Kakan och hennes kamrater som hållit oss sällskap på altanen begav sej hemåt. Vi gick in och hittade darttavlan. Carlsson hade i smyg dopat pilarna så vi lät honom vinna tävlingen.

Vi låste och släckte och snart blundade trötta bikers, nöjda med dagens upplevelser. Och fortfarande undrande över en långgaffel..

Vidare
tibax