Dag 2 Blåsten hade tagit än mer fart och björkarnas löv fick göra allt för att sitta kvar på grenarna. När den medhavda frukosten funnit vila i nu på morgonen åter hungriga bikers vidtog matsmältning medelst slappning på sina håll, medan andra avnjöt en promenad i naturen.
Klockan närmade sej 12 när städningen var klar och packningen lastad. Boendet betalades och gruppen av modiga bikers gav sej iväg mot det okända. En liten halvtimme senare fälldes stöden i Arvidsjaur och Palt Black & White inmundigades. Även butiken med den gröna skylten besöktes och fick förstärka packningen innan åter de modiga satt upp.
Blåsten höll i sej men solen kunde värma skönt när den vågade sej fram mellan molnen. Det blev bensträckare efter bara 40 minuters körning då det plötsligt var 2 parallella broar över ett forsande vattendrag. De modiga men nu aningen förvirrade ville försäkra sej att den bro de väljer leder till andra sidan, och efter en noggrann titt på nära håll kunde de tryggt fortsätta färden. Genom de djupa lapplandsskogarna åkte så de modiga på böljande vägar, sökande äventyret, jagande strapatser, enbart för de upplevelserika minnenas skull.
15:30 kunde dörrarna till stugorna i Storforsen öppnas. Där öppnades packväskor, där fylldes kylskåp när Gunnar anslöt till den modiga truppen. När så stugorna var färdiga måste forsen beskådas. Rätt klädda för den vilda naturen och den svåra klättringen mot forsnacken gav sej gruppen iväg. Balanserande på smala spänger med den farliga forsen vid sidan visade truppen prov på stort mod och stor viljestyrka. Här följer några bilder på vad de modiga äventyrarna fick uppleva.
När återtåget mot campen hade inletts kunde gruppen plötsligt se ytterliga 3 bekanta bikers en bit ovanför. De hade med sina hojar tagit en något lättare väg till forsnacken och kunde nu glatt vinkande meddela sin ankomst. Mycket hade våra vandrare upplevt och många faror hade modigt mötts, nu skulle den lika farliga stigen tillbaka beträdas.
Efter en tung vandring och även efter en lång dags färd på hoj ska kroppen tvagas. Nere i campen var bastun uppvärmd och skulle snart vara fullsatt. Den medhavda fiskeutrustningen monterades snabbt och enkelt av vana händer innan bastun och duschen sköljde dagens äventyr från kroppen.
När tvagningen var avklarad kunde klubbens scouter få fyr på brasan utan tändvätska eller andra kemiska hjälpmedel. Här skulle grillas. Under tiden som elden sakta förvandlades till grillglöd blöttes reven.
De fiskar som såg den lilla spinnaren nonchade totalt den blänkande tingesten. När fiskaren kom tillbaka till vindskyddet hade eldstaden förbättrats med ytterligare ett grillgaller. Glöden var nästan klar att tillaga kvällen måltid på när ännu ett försök att ta monsterfisken ur
Storforsens vatten. Efter några få kast högg han, Giganten!
Kampen som följde var fasansfull, men monsterfirrar blir inte monster för att dom är dumma i huvudet. Det här exemplaret var så klipskt att han simmande mot botten krokade fast de andra två krokarna på spinnaren i en gren och kunde till fiskarens förtvivlan ta sej loss. Klockan närmade sej 22 och styrkta av mat och kaffe ville man mäta styrka, balans, vighet och vishet mot varandra, medlem mot medlem. Därför tågades det bort till hinderbanan där kampen skulle stå. Där gicks på lina, där klängdes i däck, där var mycken stoj och glamma.
Åter vid eldstaden
slappnades nerver och muskler av framför vindskyddet. Klockan och dagen hade gått, och trötta av alla faror man upplevt vid
Storforsen och på slak lina fylldes sängarna i stugorna av trötta bikers vid midnatt. |