Dag 5

När klockan passerat 8 öppnades dörrentill vår stuga och en underbar och efterlängtad sol log från sin klarblå himmel.

De morgonpigga ville efter frukost och morgontoalett lufta sina hojar, medan några ansvarsfulla sov lite till, städade och promenerade i ett solvarmt Visby.

Det fikades i Bageriet innan Den Långa Trappan vid kyrkan besegrades och utsikten från avsatsen ovanför gjorde spänstiga bikers hänförda och lite trötta.

Någon var väldigt intresserad av gräs och utförde noggranna studier på nära håll. Många magar ville vid det här laget ha mera näring och gick efter betraktandet av byggnader från ovan ner bland hus och restauranger.

Vissa magar åt på salladsbarer medan andra behövde en kolhydratrik flottbomb från korvmojjen vid hamnen, innan stegen åter ställdes mot fängelsets vilsamma värme på innergården.

Inne på kontoret hade fängelsedirektören ett gevär upphängt på väggen. När frågan ställdes blev svaret att det var en skvaderbössa. Skvadern är som bekant ett djur som är en blandning av hare och tjäder, precis som den riksbekanta och bevisat farliga bjärven är en mix av björn och järv. Andra såna blandningar diskuterades vid våra städade stugor och då bland annat bjärten, och en uppstoppad BM Ferguson som sades tillhöra en av medlemmarna.

Plötsligt blev trafiken väldigt tät på gatan nedanför slänten mot vårt hem. SMC hade ordnat med kortege och där var allehanda två- & trehjulingar. Vespor, trikes och 4-hjulingar passerade, t.o.m. någon Harley med svensk flagga på skärmen.
Klockan hade nu hunnit fram till 13.30 och packning och lastning av medhavda och inköpta tillhörigheter påbörjades. Där var ett bärande som bara sett sitt motstycke förra gången vi lämnade Visby och sprang om varandra i trapporna. En timme senare var vi klara för avfärd mot hamnen där färjan redan väntade på oss.

Några medlemmar var fortfarande ute på den morgonpigga turen men skulle troligen hinna tillbaks innan båten skulle stänga sitt gap och ingen fler skulle få följa med. Spänningen steg när bilar började rulla på och två kamrater fortfarande fattades.

Telefoner ringdes utan verkan, signalerna stannade i fickan tillsammans med telefonen i den morgonpigga ägarens motorcykeljacka.
Boardingkort blev utdelade till de väntande på kajen och precis när vi tänkt lämna de morgonpigga kvar på ön så kunde de ställa sina varmkörda hojar sist i ledet av väntande. Alla kunde köra ombord och knyta fast sina maskiner innan restaurangen försåg de alltid lika matsugna med näringsrik föda, varpå vilstolarna än en gång fick göra nytta.

Strax efter 19 landade äventyrarna åter på Moder Sveas fastland. Vi tog farväl av vår tidigare president, som jag misstänkte hyrt ubåt eller kanske helikopter för att ta sig till civiliserade trakter, när vi övriga vinkande styrde våra tvåhjulingar genom den svenska försommarkvällen mot norr. Kvällens mål för vår återigen uppdelade mc-orm var Fyrishovs Camping som värmt stugor till fromma för norrlänningar i exil. Strax utanför Arlanda, vid 20.40, svänger vår riktkarl in på ett 7-eleven. I en väldig fart åker handskar och hjälm av, och han förklarar halvspringande mot dörren att det snart blir ett nytt hål.

Med riktkarlens vätskebalans tillrättad kunde vi snart åka vidare och vår halva av NKT-ormen körde in i Uppsala vid 21 (14 mil från Nynäshamn) för att 20 minuter senare lurat oss fram till det måttligt skyltade Fyrishov. Himlens tunga moln behöll den väta de inte redan släppt på den våta asfalten.
Med fådda stugor var det dags för den självklara jakten på mat. Ett sushihak rätt nära campingen fångade ett flertal sugna, medan några andra tålmodiga ville ha hamburgare. Det kunde väl inte vara långt till centrum?

Infödingarna sa att gå bara rakt fram, ca 500 meter så har ni en Max-restaurang. Med snålvattnet farligt nära mungiporna knatade nu ännu tålmodigare bikers mot den utlovade baconcheesen.

500 meter kan ju inte vara långt? Det blev tätare mellan husen men 500 meter passerades, utan att nåt riktigt centrum tycktes skymtas. Tanken på en låda pommes med dressing och ännu mera snålvatten gjorde att de tålmodiga ökar takten, 500 meter till är väl inte så farligt. Det kändes som om nån drog centrum framför oss när vi utan förvarning kom fram till ett torg där vi efter en vända runt kvarteret lyckligt kunde se de tre röda bokstäverna. De tålmodiga och nästan drunknade fick sin näringsrika måltid med dressing och cola.

Med tillfredställda smaklökar och nyrapade kunde de tålmodiga nu mätta, påbörja sin promenad genom Uppsala. Tillbaka på Fyrishov 23.30 väntade en skakad, men lätt kyld medhavd malt innan duschen och sängen. Det blev natt.

Nästa..

tibax till igår igen