Dag 5 Mätta magar tankade 45 minuter senare snart tomma hojar, under det att somliga tyckte ett bra drag vore att dra på regnstället. Vid 9-snåret bar det iväg i de två NKT-maskar som levde kvar från igår. Solen lyste med sin frånvaro, istället var det regntunga skyar som glatt hälsade hemlängtande bikers. E4 är inte världens mest upplyftande vägsträcka och när vi stannade till för energi i hoj och biker i Tönnebro just före halv 11 fick regnställen göra Färden gick vidare, solen lekte med små vita tussar ovanför våra fällda visir och termometern vid vägen ropade glatt att det var 11° och bara att stå på. Umeborna vinkades av och slutspurten med obligatorisk paus på rastplatsen vid Killingsand återstod. Vi tackade varandra för årets alla upplevelser och vi visste att det blir åtminstone en sväng till i höst när vi fortsätter traditionen med säsongsupptakt (lågsäsong) i Tallbacken under Urbans överinseende. E4 är inte världens mest upplyftande vägsträcka, men jag kunde sätta ner båda fötterna, fälla stödet och kliva av hemma strax efter 19. Med 219 mil körda, vackra vyer sedda och med minnen från mångahanda upplevelser studsande mellan pann- och nackloben längtade jag redan efter nästa års resa. Undrar vart det bär? |
nytta i ett lätt duggregn. 
Inte så lite sugna på nåt flottigt kunde vi parkera våra väluppfostrade springare vid macken utanför korvmojjen i Birsta. 14.00 var vi åter ätna och rapade och kunde med en tonårings smidighet svinga benet över packning och sadel. Sista biten kvar. I Ö-vik kl halv 5 saktade vi in för lite bensin innan bensträckaren som kom en timme och 10 mil senare.