Kvällen innan hade väskorna packats, bara tandborsten och rakapparaten skulle ta plats innan det var dags. Efter en förväntansfull förmiddag på jobbet fällde jag 12:45 stödet på den gräsmatta som sett så många bikers åka ut i världen på äventyr under så många år. Där var redan flera längtande som försökte dölja sin iver att dra iväg genom att dricka av kaffet som sedvanligt välordnat stod framdukat.
Solen såg oss och gjorde sitt bästa för att se till att inga jackor togs på i onödan. Roffe var där på sitt mattsvarta Kawabygge med duktiga aphängarstyret och vinkade av oss. Han hade lovat sig till annat och kunde inte åka med. Vår tidigare President kände troligen att Nynäshamn låg lite väl avsides och hade chartrat ett plan för att med lite mindre träsmak sluta upp vid hamnen om två dagar.

När alla fått sin dos kaffe och stängt jackor och visir mullrar årets kolonn iväg. Än en gång vibrerar fönsterrutorna på Vallgränd och Alderholmsvägen i takt med vändande kolvar i blankpolerade maskiner. Längtan att få sträcka ut på den väg som ska ta oss söderut gör att hjälmarna på årets lyckliga bikers ändrar storlek i takt med den hårda pulsen och sväller ett nummer för att sen lika fort återta sin tidigare form.

Solen bjuder oss välkomna ut på Keno Beach & Rauk Tour.

Efter en timmes åka stannade vi till, som beställt, för första prostatapinket. Kaffet från Vallgränd ville som väntat inte åka med så långt utan tyckte sig göra bättre nytta vid en liten björk vid vägrenen.
För andra året hade Mange valts till Kommunikationsminister och programmerat sin GPS för att på enkelt sätt lotsa oss genom norrland. Inte bara enkelt utan åxå snyggt, stundtals rent av vackert som när vi bjöds på Liten Sightseeing genom Nordmaling. Framme vid OK-pumpen väntade södra filialen av NKT. Med sprilla ny bensin i hojarna tar vi oss just före 15.00 utan stora problem ut på E4 igen.

Det var en 13-hjälmars lång rad ystra resenärer som lyckliga men aningens småhungriga svängde in mot Burger King vid Ö-vik strax efter 16. Där skulle ätas Whoppers och Angusar, med och utan ost och bacon och inte helt oväntat kunde vi efter en liten timme nyrapade åter sikta mot målet för dagen, Snibbens Camping.

Den resa som börjat under en blå himmel som sakta men säkert blev gråare och gråare blev vid Bjästa plötsligt en resa i regn. I ca 250 meter, sen var det som vanligt igen. Dock hade termometern fastnat nere vid 10 gradersmarkeringen, vilket gjorde att hur mycket solen än försökte så pärlades aldrig svetten på ryggen. Vinden hade åxå låst sig. Det gick ibland nå asfalten med knäet mitt på raksträckorna när modiga riddare trotsigt parerade sidvinden.
När klockan närmade sig halv 7 kunde de tysta 8 som åkte lite före de 5 högljudda, svänga in mot Snibbens reception. Stugorna fördelades och snart kunde man höra ljudet av glada burkars öppnande.
            Det ringdes till höger och sms:ades till vänster och berättades om alla modiga manövrer och skickliga parkeringar.


Kaffe och macka intogs i restaurangen där även frukost beställdes till 8.30.
Någon påminde om ”Klockdamen”, en asiatisk kvinna som hade lite problem med uttalet, nere på bryggan utanför. Tillbaka vid stugorna kunde både en och annan historia berättas och somliga motorcyklar byggdes klara flera gånger (i fantasin). Trivseln och glädjen att vara på väg gjorde att en del inte kunde resa sig från stolen, som på alla sätt försökte få en del att sitta kvar. Kvällen gick och det föll några droppar regn på de nöjda men fortfarande förväntansfulla, som stärkta av den första etappens upplevelser tryggt kröp till kojs en timme före midnatt i vetskap om att imorrn,
imorrn kommer vi att gå iland i Visby.

Nästa