Dag 2

En klarblå om än sval morgon, mötte pliriga ögon som tittade ut genom springan i dörren.

Vinden fladdrade i trädens löv när koden till duschen skulle slås. Först provar man den kod man tycker sig minnas och när den inte funkar tredje gången går man in när tidigare duschare kommer ut.

Redan 8.15 var frukosten klar och vi tog för oss av tallrikar med gröt och fil, ägg, kaffe och mackor. När vi småningom ätit för 85.- gick vi den lilla promenaden tillbaka till väntande hojar, så hade några redan packat och börjat städa stugorna.

Solen lockade oss till avfärd och när Carlsson byggt färdigt på Görres Harley vinkade vi just efter 9 jö, jö till Snibbens Camping. Sjön runt stugorna glittrade vänligt tillbaka.Genom böljande vägar och under en härligt blå himmel tog vi oss ganska enkelt till E4 och efter knappt en timme kunde vår Leading Man lotsa oss till varsin bensinpump i Sundsvall.

Vi beslutade oss för att hålla våra medtrafikanter vänligt sinnade och delade därför upp vår 13 man långa och svåromkörda mc-orm i två lite mer hanterliga hoj-larver. Plötsligt hade jag ingen i NKT gänget framför mig. När jag såg omkring mig för att se var jag hamnat hittade jag dem i backspegeln. En liten stund senare passerades gäng 1 som hade tvingat till sig en bensträckare. Lite sugna blev då även vi och lutade våra trogna hojar mot sina stöd efter 8 körda mil.
Planerat var att bunkra upp under nån grön skylt. Det kan vara bra och stundtals nästan nödvändigt att ha vissa varor och förnödenheter med sig, man vet aldrig vilka situationer som kan uppstå. E-center i Söderhamn lockade och lyste med skyltar i många färger men nån grön hade de inte. Eller så var den väldans lurigt undangömd av nån egennyttig kommunalpolitiker. Vår lilla hoj-larv vände tillbaks mot de många suckarnas väg.

Säga vad man vill men inte är det så upplyftande med raksträckorna som aldrig tycks ta slut och med sitt mitträcke som tvingar hoj-larver till att hålla knapp styrfart bakom förskräckta bilar och husvagnar i ett trångt enkelt körfält. Strax före 13 blinkade vi till höger för att fylla bensin i somliga tankar i Tönnebro. Knorrande magar fick vänta till Gävle Bro där det serverades korv med mos. Ännu ofyllda tankar fylldes och under en värmande sol från en blå himmel bullrade första lilla larven iväg just efter 14. Medvinden gjorde resan ypperligt behaglig och efter en kort bensträckare utanför en kombinerad McDonalds/Shell-mack vid Arlanda kl 15.40 fortsatte vi sista biten in mot De Långa Köernas Land.

Carlsson tog täten bakom en hög tradare som effektivt dolde alla skyltar som pekade mot avfarter till Solnor och Essingar. Kön av bilar blev snart kompakt, inte bara i vårt körfält utan i alla, vi kröp fram. Den vane infödingen passerade djärvt på vita strecken mellan krypande bilar på sin väldresserade moppe. Tur ingen öppnade dörren. Väl framme i Årstatunneln var det inte bara vi som stod still, alla bilar, och även luften. Värmen vi saknade igår i Snibben fick vi här igen med ränta. Somliga av infödingarna i bil bytte fil även stillastående där inne och en och annan eu-moppe och urinvånarhoj sicksackade i hög fart och förvånansvärt oförskräckt nära sakta krypande bilar. När vi småningom kom ut i friska luften igen och upp på Nynäsvägen fick hojen och bikern svalkande fartvind igen.

Med undantag för litet vägbygge på halva sträckan var det en härlig njutning att lutande få svänga sig genom kurvorna mellan grönskande fält och gärdesgårdar. Larv 2 kom fram först. På plats var redan Lasse B som tidigare under veckan kört i smyg till Stockholm och bara hade lilla stumpen till Nynäshamn kvar. Klockan 17.45 kunde dörren under en grön skylt öppnas och provianten inhandlas. När inköpta varor packats i redan trötta väskor samlades alla vid hamnen igen där nu larv 1 anlänt. Båda larverna parkerade sina ystra springare vid restaurangbåten Freja. Det ringdes och sms:ades åter kors och tvärs.

En liten promenad för själen i en stilla bris under solen innan magen fick sig pasta till livs, och smarrig plankstek på sina håll. Kaffet intogs i solen på bryggan direkt utanför landgången. Fåglarna kände genast igen en vän(läs och minns det goda intryck Djursektionen i NKT:s naturavdelning gjorde 2002 på Revelnbadets Camping), och frågade vart vi var på väg.

Gunnar, Mannen som talar med fåglar och som nu lärt sig språket (ordförande i Djursektionen), förklarade att vi denna gång skulle återse Gotland, att vi varit där förut men ville se och åka på ön igen. De små bevingade kamraterna önskade honom och alla hans snygga och mysiga kompisar trevlig resa. De som satt i den lite kylslagna skuggan tyckte att man visst kunde elda på akterdäck på båten, om man bara la en livboj på golvet som grillring. Ätna och med rätt koffeinnivå i blodomloppet kunde vi mot 20-snåret åka lilla biten till färjan.

Där stod vår tidigare President som inte bara, som jag nämnde, chartrat planet till Stockholm, utan åxå lejt Jerry B som taxichaufför från stan sista biten till kajen i Nynäshamn. Vi strödde palmblad och hälsade glatt våra vänner.
När vi bundit våra hojar i båten och bett dem vara stilla och sköta sig snyggt gick vi trapporna upp till restaurangen. Det åts mat, köptes godis och läsk, lästes en och annan tidning och till och med slumrades på sina håll i vilstolarna på akterdäck efter en stund.

Klockan gick och högtalaren förkunnade plötsligt att vi snart var framme. Bara lite jet-lagade kunde vi ta oss ner till våra nu rätt nyfikna maskiner. De hade känt att vi flyttat på oss, vibrationerna kittlar, och att vi nu åter var stilla, frågan var bara var? Närmare halv ett kunde vi köra ut i mörka sommarnatten. En av oss tycktes hitta och vinkade ”följ mig”. En liten sväng till höger var allt som behövdes, backen borde inte varit så här brant, inte så här lång och inte här..

Så då kom den berömda och obligatoriska NKT-svängen och gruppen som åkt vilse kunde snart även de stänga av vilddjuret, fälla sina stöd på gräsmattan och bära in packningen till de väntande stugorna på innergården i Visbys gamla fängelse. Äntligen hemma.

Stugorna fördelades och sängar bäddades. Årets T-shirt delades ut till behövande och en ny uppfinning som vi valt att kalla ledartröja med avvikande färg hittade sin ägare.

Trycket på några tröjor hade hamnat lite tokigt, men som nån sa: ”Vad hette klubben nu igen.” Den som lyssnade riktigt noga kunde även höra den glada sången av burkar som öppnas. När klockan närmade sig 02.00 la sig åter tystnaden över fängelsets innergård och allt var frid.

Nästa..

tibax till igår igen