Dag 4 Någon hade lämnat sin jacka i Munkkällaren, mest som bevis på att han vart där, men ville nu ha den tillbaka. I väntan på jackan tog vi en fika på Café Med koffeinkicken fortfarande dunkande i tinningen blev det dags för årets kulturhändelse. Vi skulle besöka Domkyrkan.
En stunds eftertanke senare i den gamla byggnaden och vår upptäcktsfärd i Visby fortsatte.
 Vi passerade en kyrkoruin som köpmän från Novgorod byggt på 1200-talet för att hedra vår miljöminister Lars.
Vår resa genom Visby fortsatte och när vi kommit genom Almedalen utan att se en enda politiker stannade vi till för en burgare nere vid hamnen. Tack vare den nya energi som bara en flottbomb kan ge, tog vi oss sista biten tillbaks till vår innergård. Vi satt i solen och diskuterade bland annat evolutionen. Som barn har man inte mycket hår, men under livet får man hårväxt vid några tillfällen. I puberteten när visheten börjar spira, börjar det komma hår på flera ställen, under armarna och på bröstet och skägget börjar växa och sen slutar det aldrig.
Framme vid vägs ände visade det sig att Ljugarn inte var nån skäggig och lögnaktig gotlänning utan ett samhälle. När koffeinhalten i 4 blöta bikers nu sjunkit till en farlig farligt låg nivå provade vi lyckan på 2 stängda ställen innan anrika Espegards konditori och bageri kunde tillhandahålla kaffe och macka. SMC-medlemmar bjöds på kaffe vid köp av bulle. Nöjda med värmande kaffe och kulturell miljö vinkade vi på återseende till fiket 15.40. Vi tog en annan väg hem än den vi kom, men kunde inte se så mycket då visiret var randigt av regnet nästan hela tiden, trots att 3 av 4 hade regnställen på. Synd på så fin tripp.
När tiden så småningom var mogen, och berättelser från dagen slutat eka i fängelsets trapphus var det dags för Vi gjorde ett återbesök på samma restaurang som vi ätit på vid förra Gotlandsresan 2005. Även denna gång hade de hittat den mysiga Black Sabbath-skivan som de underhöll oss med under vår måltid.
Stärkta av nyvunnen energi från mat och musik kunde vi nöjda med kvällen so far, gå ner över torget mot samma munkkällare som igår, där samma trubadur underhöll inte bara en större och lyckligare publik än igår, utan även en vid det här laget mycket musikalisk skock mycket mätta bikers.
Vissa köpte baren innan det slutligen blev kväll och en kylskåpskall malt sköljde ner sammanfattningen av dagen på innergården. Kudden kramades och snart lade sig tystnaden. |
Ett glasblåseri poppade upp mitt framför oss. När vi kom in och glasblåsarna fick svar på vad vi var för ena, berättade de att de kom från Robertsfors. Lite coolt att vi var där samtidigt, men de hade tänkt stanna längre än vi. 
attraktiv och redo att befolka världen. 
Denna uppgift kvarstod nu för somliga, som lätt fick av sig såväl regnkläder som mc-ställ och med raska steg både till och från den nu nästan tömda butiken kunde förse sin kyl med kluckande varor att ställa på hyllorna. Den gotländska svalkan och det stilla regnet gjorde soffor och fåtöljer i Tektors Pub på fängelsets 3: dje våning till ett lätt val mot inner-gårdens blöta stolar. 
