| Klockan 8 var det dags. Upp för morgonfix och frukost. Kön
var märkvärdigt lång, så vi hann packa det mesta före näringsintaget. Innan
sovsäcken skulle rullas ihop bör den i vanlig ordning tömmas på eventuellt
medföljt grässtrå, men nu fanns här en hel myrstack med små, små täljemyror.
Ivriga små svarta kryp hade även invaderat hjälm, jacka och byxor. Sällan
hade det skakats så mycket i kläder och sovutrustning som just då. Efter den
lilla koppen när yoghurten och mackorna lämnat plats i munnen var det dags
för avfärd.
Kvart i 10 vinkade vi till dom som var kvar och dom som yrvaket tittade
ut ur tältöppningar. Vägen hemåt gick via Hargshamn på den lilla smala och
krokiga NKT-road som vi åkt i fjol. I Forsmarks Bruk kl 11:15 fyllde vi på
med mera koffein, och några snabba kolhydrater inbakade i kaka och bulle.
Bensträck 14:30 i nämnda näsa, varvid några infödingar glatt vinkande passerar oss, igenkännande sin egen forna dröm att få ge sig ut och åka i världen med goda vänner. Färden går vidare mot Järvsö, där vi skulle ta en fika på klackens topp, men när vi kom fram vid 4-snåret var stugan stängd och vi fick snopna vända om nerför backen igen.
Vi åkte i en ungefärlig halvtimma innan vår roadmaster blinkade vänster
och tog oss in till ett hantverks-kafé, där vi fick bättra på koffeinhalten
igen.
Under fikat diskuterades om vi skulle ha bråttom hem, och sträckköra, eller njuta av milen och stanna redan i Hudik. Härnösand och Royal låg lite för långt bort för att njuta och ända hem låg mycket för långt bort. Några telefonsamtal senare var allt fixat, och vid Temperance Hotel i Hudik, klockan 17:30, bar vi packning i duggregnet upp till våra rum för att sen gå upp en trappa, genom hotellägarens privata rum och salar, in i bastu och dusch. Underbart.
Rengjorda, som nya, tog vi så det långa benet ner till restaurangen där
vi åt god mat och hade fin utsikt över ett torg, där livet i Hudik gick sin
gilla gång. När i ätit gick vi en sväng ner till hamnen, där båtarna guppade
förnöjt vid bryggorna. Tillbaka på hotellet kvart i 10 var det en
skrattmatch att inta ryggläge och domna bort. |
Under en
strålande sol från klarblå himmel körde vi fram till kl 13 när det var dags
för tankning och bensträck i Skutskär. Sen bar det norrut på vår gamla väna
E4. Vid Hagsta svänger en van Roadmaster av och tar oss längs ”Tidernas Väg”
genom byar och samhällen, förbi böljande landskap och porlande vattendrag
mot Ockelbo (byn, inte skotern) och Bollnäs (samhället, ingen röd sak
clownerna har i ansiktet). 
