| Frukosten på hotellet lämnade intet att önska. Kvart över 8
satt vi runt bordet och Anders hade spanat in en gitarr som stod lutad mot
en vägg vid dörren. Efter ett par mackor kunde han inte hålla tillbaka utan
drog av ett par blues-riff till publikens stora förtjusning. När han skrivit
sina autografer, bar vi ut redan packade väskor i det kalla, gråa
duggregnet. Vi tänkte först att det slutar nog snart, och då bara ökade det.
20 i 10 var vi så klara att leta oss ut ur Hudik.
Ett par timmar senare stod vi så åter där. Royal Hotel i H-sand. Dags för
lunch, som dagen till ära intogs ute under en uppklarnande himmel, efter att
vi presenterat oss för personalen. Vi var ihågkomna.
Dagens pasta ackompanjerat med historier om svunna tider, sittandes på plastfåtöljer med stundtals väl mjuka ben avslutades med kaffe. Mätta och nykissade kunde vi konstatera att allt det gråa ovanför oss nu nästan försvunnit, och 12:45 kändes det helt ok att sitta upp, haka på och slumra in. Nästa bensträckare kom vid Mosjöns Camping kvart över två, och en liten dryg halvtimme senare närmar vi oss slutet på årets upplevelse. Vi kör in mot Lenas Obligatoriska Krog i Nordmaling, för avslutningsfika,
efter att ha tankat utanför. Himlen var så där obestämbar, med många moln,
men också mycket blått, men vi tog det säkra före det osäkra och fikade
inomhus denna gång.
Klockan hann fram till halv fyra innan vi var fikade, kissade och fotograferade och kunde åter äntra våra tappra maskiner. En arm i luften norr om Statoil Hörnefors när Larsa lämnade oss. Umeå passerades, så Bygdeå och sen var det bara skog fram till p-platsen vid Killingsand, där vi stannade 16:40 och sträckte på ett och annat ben. Vi tog farväl och följdes norrut mot dom som väntat på oss därhemma, där vi kunde fälla stödet just före 18. Förvånad över att det gått så fort, men nöjd över upplevelserna och minnena som skulle bli bra att ha en gång i framtiden när man sitter med barnbarn i knäet. Tur att det snart är vår igen. |
