Tillbaka inne i parken avlade vi våra utlovade röster på Connys utomoförträffliga exemplar. Med så många steg i fötterna kände vi att vätskebalansen snart måste rätas upp, och glada över att ha hittat den trivsamma baren i den trevliga HD-båten stegade vi morskt ditåt. Besvikna lommade vi bort från den nu alltför långa kön av andra likaledes törstande åskådare, och gick tillbaka till vår lunchrestaurang där vi kunde bära ut varsin kall för att sitta till bords i skuggan under en björk.

En ranglig tillställning visade det sig när vi fick besök av 3 rangliga skägg. Skäggen satt fredligt och njöt sin malt och tyckte att en schäfer som satt bunden vid björken tittade så bedjande på dom. En av herrarna vinglade fram till vovven med en kvarglömd hamburgare och försökte mata den, men husse hade nog berättat om vådan av att tala med främlingar så schäfern avböjde. När skäggen hade gett sig iväg, och hade tagit samma beslut föll nåt plötsligt ner från trädet. Splash, rätt i bordet. Den undersökande blicken uppåt klargjorde att i björkar finns det understundom fåglar. Fåglar äter. What goes in must come out, kalla kårar spred sig längs ryggen och med ett ryck hade vi lämnat anfallsradien på betryggande avstånd.

Tillbaka i campen 16:30 tog Larsa av sin ena sko och istället för en fot hade han där nu en blåsa. En kubik. När gänget hade börjat samlas och eftersläckningen av en lång, skön dag i parken skulle ta vid, hade Jonas och Gunnar packat och gjort sig redo för hemfärd. Har man inte ledigt så har man inte.

Vid entrén till campingområdet hade Twin Club ställt en ambulerande bastu. Ett besök kändes som en god ide, och Rolf, Börje och jag knatade iväg med handdukar och tvål. Nu hade dom problem med strömtillförseln, så nån riktig värme var det väl inte tal om, förrän duktiga arrangörer skruvade i säkringar som gav aggregatet tre faser att leka med. Efter avslutat värv inne i bastun skulle det duschas. Bakom bastun hade slangar dragits. Slangen gick direkt till duschmunstycket utan att passera någon beredare, så det var väl ingen dusch man stod och sjöng i. Men skönt efteråt.

Fräscha bikers går tillbaks till NKT-Camp och på vägen mellan tälten kom Twin Clubs 4WD med släpkärran fylld med burkar till fromma för törstande besökare. Försäljare denna gång var Robinson-Jan-Emanuel. Larsa fixade autografer till lycka för hemmavarande barn.

Folket kryllade överallt där det gick krylla. Det åts korvar och dracks öl, det tittades på hojar och dansades till rockorkestern. Det var det lugna gänget som spatserade omkring bland festande skinnställ och tatueringar. När vi sett oss mätta på show-lördags-festandet och tyckte att det verkade sig likt och att dom höll stilen, kunde vi tryggt gå och lägga oss. När klockan passerade midnatt sov alla bikers i NKT-Camp sött.

tibax            Dag 5