Skyltar talade om kaffe och våfflor, men det var mest bara prat.

Vi tog en skön vila på klipporna på Västra Simskäla när klockan blivit halv 12. Därifrån kunde vi se flera av de 6500 öar som Åland består av. Magnus kastade till och med ett par av dom en bit längre ut från stranden. Just innan snarkningarna skulle börja var det dags att sitta upp och åka tillbaka. Vägen hade tagit slut där ute, och tillbaka hittade vi ju. Vi hittade ett öppet fik vid Prästö Camp & Stugby där vi kunde gotta oss åt åländskt kaffe med dopp vid kvart i två. Lars fick tag på Gunnar som nu var framme vid kaptensgårdarna och skulle ta sig en horisontell bensträckare, istället för att jaga efter oss bland färjor och kobbar, eftersom resan ner genom Svea rike varit som den varit.

Solen värmde inte bara oss, utan även en cyklist på racercykel, som stannade till, tog av sig hjälmen, gick in och köpte en kall malt snabbt avnjuten under ett parasoll och sen iväg igen. Rolf och Anders drabbades av ett svårt anfall av HD. Dom försökte övertyga varandra om hur bra allt skulle vara med rätt sorts hoj. Lasse B som satt vid samma bord bokade in en vecka med sektterapi direkt vid hemkomsten till Umeå.
Kvart i tre svänger vi in på gruset vid Kaptensgårdarna och där stod nu redan Gunnars nyombyggda Harley. Det var försprång hit och rejk dit, det var medellängd här och medeldjup där, och 3,5 mil outnyttjade resurser bara i Stockholm. Kakelmannen tittade åxå fram igen.

Efter några kalla öl i solen i väntan på duschande kamrater blev det dags att jaga föda. Vi tog den sköna promenaden in mot centrum och hittade Restaurang Pommern, som kvällen till ära serverade ryggbiff.

Ätna, men ännu ej otörstiga tog vi stegen till ett trivsamt vattenhål, som lovade mer och mer.

 Några gick hem redan halv ett, medan andra släckte efter sig vi femsnåret.

tibax         Dag 4