2006  The Survival Tour

Vi hade under vinterns möten kommit fram till att hur attraktiv nu E4 än är, borde vi inte behöva åka så långt innan vi hittar åkbara hojvägar. Vi bestämde oss därför för en tur i Norrlands inland, The Survival Tour. Starten anordnades i vanlig ordning på den numera traditionella Carlssonska gräsmattan. Denna gång hade anslutande Umeåbor fått starta före och hade i god tid parkerat sina springare i flocken av hojar på det gröna gräset. Den sedvanliga omfördelningen av packning var snabbt avklarad, då vi denna resa beslutat om att följebil är stort. Riktigt stort. Idog förtäring av Ankis lika sedvanligt goda mackor och kaffe gjorde att följet satt upp redo för avfärd klockan 11.10. En av hojarna hade tröttnat på att vänta, lackat ur och vägrade nu totalt att starta. Med milt tvång utför en liten sluttning sprangs den slutligen igång av villiga kamrater, numera rejält uppvärmda innanför skinnställ och goretex. Början gick via Stackgrönnan, in i stan och förbi Expolaris, där Presidenten väntade. Han behövdes? på jobbet och kunde därför inte följa med på årets äventyr. Efter förmaningar och lyckönskningar från Presidenten vinkade vi jö-jö och åkte mot horisonten, och vidare!

Redan efter ca 20 minuters körning hade vår ringlande orm av förväntansfulla bikers spruckit. Vi stannade för att se vem som fattades. Kie var försvunnen. Förmodligen bortfintad vid nåt av de rödljus vi passerat i den så svåra stadskörningen. Här står vi på väggrenen och tänker att han nog försöker hinna ikapp oss, och då förmodligen på fel väg. Någon vänder för att försöka hitta spår efter hans framfart, under det att andra blockerar mobilnätet med ideliga uppringningar.

Eftersöket lyckades och strax var kolonnen på rullning igen. På böljande svängar genom Myckle och Medle kämpade sig solens värmande strålar fram mellan stammarna på tallheden. En dryg timme senare, 12,30 var det dags för bensträckare vid Finnforsfallets kraftstation. Bygget beundrades, bilder togs och en och annan buske vattnades. Den trilskande hojen fick under bensträcket vila en bit i den hyfsat duktiga backe som tagit oss ner till själva bygget. Om-uti-fall. Den startade hur villigt som helst och färden gick vidare. Vägens beläggning lämnade en hel del att önska. Krokarna och kullarna var helt ok, men de stora hålen i asfalten, och sanden och gruset som plötsligt dök upp mitt i kurvan gjorde det hela lite mera spännanden. Ständiga pareringar för att undvika troliga luftfärder gjorde att det kändes som en formidabel njutning att få stiga av i Norsjö vid korvmojjen kl 13,20.

Björk hade snitslat vår färd med hojdelar genom den obanade terrängen, och fick tillbaka merparten av hjälpsamma bikervänner. Frasses Starkmål satt som en smäck i sugna bikers. Några hade lyxat till det med att införskaffa efterrätt, bestående av ännu starkare varor: Chokladkaka med ”70%” i stora siffror med avvikande färg, hade lockat och lyst och några bitar försvann från hyllan. Aningen besvikna 70%:are åkte nu sista biten mot Fromheden där årets första äventyr skulle utspelas.

Tältplatsen var förbeställd och pekades glatt ut av innevånarna i Fromhedens Fiskecamp. Följebilen stannade, dörrarna gick upp och vald utrustning plockades vant fram upp packlådorna. Glänsande burkar och flaskor hälsade törstiga bikers med sitt ystra ”pfscht”. Hojarna ställdes upp snyggare för att visa på vår stora organisationsförmåga, under det att 20-mannatältet bars fram, rullades ut och snart stod där i all sin glans, förnämligt enkelt monterat av de av oss som tydligen provat tidigare. En liten kåta med en eldstad låg alldeles bredvid vår boplats och den undersöktes av nyfikna bikers. Några satt bara och njöt sin malt i de medhavda fåtöljerna i solen, medan fiskarna vakade i dammen bakom staketet.

Klockan hade sprungit iväg och vi begav oss till pråmen som skulle ta oss på Malån till ”Skäggträsk”. På pråmen blev vi indelade i tre lag. Väl framme i ”Skäggträsk” visade Lasse Burlin på hur tävlingens olika grenar skulle genomföras. Det sköts slangbella, blåstes blåsrör, shufflades board och spelades golf. Skogsgolf. En tennisboll peggades upp på ett elrör och skulle dängas iväg med hjälp av en bandyklubba. Lasse varnade för att duffa (slå i marken framför bollen) eftersom materialet då kunde upphöra att fungera (klubban kunde gå av). Det ena laget vann och de andra bar avslagna bandyklubbor tillbaks till pråmen som nu tog oss till bastuflotten som redan varm flöt på en vik i den ännu inte så varma Malån. Medaljer utdelades till de lyckliga vinnarna, som glatt ställde upp på fotografering. På bastuflotten badades både varmt och kallt. Malån höll (sa han 12º??) Sällan har så många bikers med dubbla navlar sprungit så snabbt tillbaks in värmen.

Nytvättade och prydliga satte vi oss på pråmen igen som den här gången styrde sin väg till matholmen., där ett tält med sprakande eld i mitten välkomnade oss. Här hade Lasse och frugan fixat till en makalöst god tillrättning. Många av oss var vid det här laget rejält hungriga och med frenesi tuggades det och dracks. Väl ätna, vid midnatt, begav vi oss tillbaks till vår bostad för natten. Tältet, där pumpade madrasser väntade med utrullade sovsäckar. Kylan i luften gjorde att långkalsonger och tröja behövdes i säckarna. Det snarkades snart från olika håll i tältet, och andedräktens imma frös fast i tältets innerväggar.

Sida 2