Redan vid sju sprattlar det till i utsövda bikers. Kön till duschen var redan lång, och det fanns inte så många att välja på. Vissa tog damernas dusch då den stod tom och innehållslös medan herrarnas bås var fullt. Frukostborden attackerades så fort de blev tillgängliga vid halv nio. Efter en liten titt på innergården drar vi på oss hojkläder och är klara för avfärd just före 10.
En infödd Gotlänning från Stockholm såg oss där vi förgäves vred kartan fram och tillbaka i vinden och hans empati och stora generositet gjorde att stegen fram till oss var långa och snabba. Han förklarade på perfekt dialekt (stockholmska) att ”vegen synns inte på kaartan, men tjör vidare inåt skogen här ovanför så kommer ni till nåra fanntasstiska utsiktsplatser.” Vi, de lättledda, följde hans gestikulerade vägbeskrivning, och han hade rätt. Vägen var dålig, men utsikten enorm. Vi stannade vid branten och kunde nära på se horisontens krökning, och på havsytan långt nedanför oss simmade ett par svanar. Björk trodde att det var två förlupna fendrar som nån båt nu sökte efter runt hela Gotland. När vi sett oss mätta och tagit några bilder gav vi oss iväg igen. Den lilla guppiga skogsvägen tog snart slut och åter fick vi sträcka ut på slät, krokig asfalt. Precis som många förvarnat om så var det platt odlad mark, en vägkorsning och en kyrka, mera platt odlad mark, några träd, en vägkorsning och en kyrka ända tills vi efter ett tag passerade Kappelshamn på slät gotländsk asfalt. Väl framme i Fårösund med klockan vid drygt 12 läser vi skyltar om att ”Här vilar den dansande Ulmerkotten” och att färjan inte går förrän 13.00. Det handlas glass, vädras fötter och tas bilder när den gröna bussen med partajynglingarna fogar sig till kön av väntande. Chaffisen är HD-åkare (f.d., och blivande) och tar sig snabbt fram och betittar presidentens åkdon, likväl som Carlssons. Sen var samtalet igång och tiden rann iväg. Det blev dags för resenärer att ta sig ombord på färjan. Rolf kom fram till att färjans kapten nog inte hade världens mest intressanta jobb och att hans dröm nu före pensionen måste vara att räcka långnäsa åt två bussar i havet, efter att snabbt och överraskande lägga ut, just när bussarna är på väg mot landgången. Väl ilandstigna efter en helt odramatisk färjetur åkte vi över kaptenens landgång trots hans dröm om 10 mc åkare i vattnet. Vi kör in på Fårö och alla öns ”Ristar”, dom där gallren över dikena som lät så fränt när man kör på dom, och tar in vid första bästa fik, Ebbe och Ebbas. Macka och dryck satt som en smäck efter en alldeles lagom lång väntan. Ingen av personalen hade väl trott att det skulle komma så många, så hungriga bikers redan nu. Det gjorde det, men vi fick oss till livs och väl ätna, kissade och uppsuttna var vi strax på väg igen. Nu på Rauk jakt. Vi gjorde lilla loven åt nordost och nådde vägs ände vid ett stugområde på öns norra spets.  Vi hittade Raukarna, tog korten, vinkade åt den gröna bussen och vände tillbaka till vår vän med den långa näsan. 5 i fyra var det nödtankning på sina håll på Statoil i Fårösund. Dramatiken tätnar..  kommer vi att hinna.

Klockan var 17 när vi klev av vid fängelset igen. Några hängde jacka och hjälm på en hjälpsam kamrat och gick med beslutsamma steg mot den gröna skylten inne i Visby. Några andra tog det lite lugnare och svidade om innan shopping. Därefter vidtog den stora avslappningen i innergårdens solsken, underhållna av våra glada grannars firande. Färdigmummade och kammade tog vi en gemensam malt innan vi flanerade in mot stortorget. Restaurangen välkomnade vid det här laget lite småsugna bikers som snabbt beställde sin favorit från menyn. En del umeåbor tog in en lyxig fyrarätters, och energin fyllde glada kamrater som vibrerande ville iväg till Gutekällaren. Det visade sig nu att all personal var i Åre för nån liten sammankomst, men Munkkällaren alldeles bredvid tog självklart emot herrbesök. Vi tittade oss vant omkring i lokalerna och hittade barer och toaletter, så väl som sittplatser och dansgolv. Under rubriken ”Raggningstips man bör öva mer på” hittar vi numera även ”Oops, jag tappade visst nåt”. Det hela går till på följande sätt: Sikta på en plats alldeles intill fötterna vid raggningsmålet. Kasta valfri medhavd tingest så den stannar vi den plats du nyss siktat på. Hämta tingesten under det att du ursäktar dig för raggningsmålet med ett ”aschdå, så klumpigt av mig att tappa den här, och vill du dansa eller nåt?” Vid tredje försöket landade fällkniven hårt alldeles för nära, och gled vidare in under bordet. Ingen märkte nåt förrän Björk försökte krångla sig in för att hämta den. Inne i lokaliteterna träffade vi åxå några trevliga gentlemän, varav den ena var bred som en berömd lagårdsdörr, och tydligen kom från Botswana. Hans kompis presenterade sig som Thomas när han tog i hand. Kvällen gick och det gjorde även vi. Några före och några efter. Jag var åter i fängelse vid midnatt, och kunde enkelt hitta en bekväm sovställning.

Sidan 5