Upp klockan åtta. Efter morgontoa intogs frukost på Hamnhotellet. I solen på fängelsets framsida planerade vi dagens resor. Hoburgsgubben skulle betittas och SMC-mannen som Carlsson pratat med i vintras skulle möta upp nere vid sydspetsen. Avgång halv elva. Solen ser lyckliga bikers svänga söderut. Ut mot vackra vyer på fina vägar i lagom tempo. Vad annars? Efter ett kort stopp i Burgsvik där vi kunde se vindsnurrorna stå som spön i backen en bit ut i havet, följde vi skylten Naturskön väg. Den var naturskön. Det tyckte nog även den lilla gotländska kanin som sprang åttor kring hjulen. Visarna pekade rätt upp på klockan när vi klev av våra ystra maskiner vid Hoburgen. Vi satte oss utanför affären med glass i olika format och gottade oss i solen. Vi vinkade åt gröna bussen och snart kom SMC-mannen på sin Honda. Vi tog den lilla promenaden till stengubben med samma namn som platsen. Eftersom monumentet gör sig bättre på bild än live så användes medhavda kameror flitigt. Vi gick bland konstiga stenformationer och upp på platån sydöst om gubben där det sprang omkring ivriga fågelskådare. Dom bar på varsin kikare på benställning och gallskrek. Dom försökte få syn på en sällsynt liten rackare som hette ”Ökendräparen” eller nåt åt det hållet. Den hade varit synlig bara 3 ggr tidigare i Sverige och nu fanns den tydligen här nånstans. Vi, NKT af Norrland, hade aldrig tidigare varit synliga på Gotlands sydspets, men inga kikare på benställning riktades mot oss så vi gjorde oss redo för avfärd. Nu med SMC-mannen som guide. Vi började med Hamra som första mål. Det gick snabbare nu, och på krokigare vägar, än innan SMC Hondan hade täten. Väl framme i Hamra halv två, hade serveringen stängt och snabbköpskassörskan hade tagit ner skylten. Efter fotografering satt vi åter upp och under fortsatt SMC-guidning bar det iväg på fina vägar med härliga böjar under en klarblå svensk sommarhimmel. Paniken kom krypande när instrumenteringars bensinlampor tändes här och var. Jag rymde 22 liter på Statoil i Stånga kl. 14.20. På bakgården var det ett garage där tre Harleys stod, beundrade och omhuldade av sina ägare eller vad det nu var. Den inhandlade korven och drickan gjorde att de sju milen till Visby avklarades med enkelhet. Kvart i fyra hördes det välbekanta ljudet från öppnandet av burk åter eka inne i, och utanför fängelset. Duschning och sen samling på grässlänten för att betrakta studentkortegen i solen innan stegen åter riktades mot samma Munkkällare som igår. Glada bikers trivdes och en del sympati väcktes för 2 HD damer från dalarna som ville veta vad styrdans innebar. Vänliga Carlsson som ju kände till Visby, beslutade sig att visa damerna var sådan styrdans kunde utföras. En liten promenad ett par kvarter eller så därifrån låg så det magiska ”Styrdansens Tempel”. På väg ut från templet kom nu två av tempelriddarna understödjande en dam med rullator varvid det snabba beslutet togs: Styrdansen kan vänta. Tillbaks till tidigare nämnda källare. Kvällen hade redan blivit sen och Björk och Lasse B hade redan nu börjat dansa av notan. Klar för natt landar jag på kudden kvart över ett.

Sidan 6