Det hade blivit den 27/5. Klockan var slagen. Det är dags. Solen kämpar mot några envisa slöjor, och värmer några redan heta bikers med sina vänliga strålar. På plats på Carlssons sedvanliga gräsmatta var redan Lennart, Ulf, Rolf, Börje, Lars, Magnus och jag. Klockan står på tjugo i sex och vi är redo till bristningsgränsen, när Anders kommer flygande genom grinden. Snabb uppställning för fotografi, upp på hojen och iväg. Rolf tar täten och sju bikers andas ut så visiret lägger igen. Vi är på väg.

Planen är att vi ska åka till Grisslehamn, ta oss över till Åland, avnjuta ett par fina mil på ön och så småningom vända hemåt. Gunnar som för dagen fått förhinder skulle starta något senare, men köra ikapp och sluta upp för en njutning i goda vänners lag. Vi ser Bureå bli mindre och mindre i backspegeln och himlen allt gråare ovanför våra fåniga leenden i hjälmarna. När vi kommit till Sikeå 19:00 har några droppar från himlen fläckat vår hojar och kläder, och himlen lovar mer, så vår roadmaster viker av regnställen åker på. I Bygdeå visade det sig vara ett klokt beslut. I Umeå anslöt Lasse B och Larsa och i Nordmaling vid tankningen åkte regnställen av. Årets resa skulle Lars göra utan framskärm, så det var hans fel att det regnade. Och synden straffar sig. I Sundsvall efter tankningen var hans hoj inte alls sugen på att åka vidare. Inte ens att låta som en HD ska. Lite övertalning, hårda ord och fagra löften bevekade den lilla gynnaren som gick igång och vi kunde åka vidare. Vi hade bokat boende i Bye Rast, och han skulle vänta på oss tills vi ramlar in vid 22-snåret. Vi var redan lite sena och när vi svänger av vid Älandsbro klockan 22.25 i regnet är det definitivt. Hit men inte längre, sa Carlssons pärla. ”Åtminstone inte utan framskärm.” Felsökning påbörjas medan Jag, Magnus, Larsa och Lasse B åker vidare mot Bye, så han som väntar inte tror att vi skojade lite när vi bokade plast hos honom. Fem i elva fick han gå hem. Det pyste så mysigt av de medhavda skakade ölen som avnjöts i väntan på övriga NKT som kom nästan en timme efteråt, förutom Lars och Börje som dröjde en halvtimme till innan dom blöta, arga och besvikna svängde in på grusgången på Börjes lånade Honda 1100 Fireblade.

Den tjuriga HDn stog kvar, för ett sista tappert försök imorrnbitti. Sovsäckarna rullades ut, och snart sov sju bikers sött.

Dag 2