Efter att ha lämnat jobbet och packat färdigt hos Lars åker vi mot Shell-eftehamn för bensin. Med mätarställningen 29968 och full tank styrdes kosan mot E4 och korsningen från Örviken norr om Bureå där Rolf och Christer väntade. Ivriga bikers var på väg.
Solen följer oss och träd och buskar ligger som remmar längs marken av blåsten. Vi åker söder om Umeå där första bensträckarpausen känns rätt efter 14,5 mils körning. Klockan 17.30 stoppar vi i Nordmaling när koffeinnivån börjar vara låg. Christers blixtlåshake försvann nånstans inne vid kaffedrickningen, men skinnstället kompletteras lätt av en medhavd VF.
Fläsians Camping
Fläsians Camping

Klockan 19.00 hade hojarna tagit oss fram till Docksta. Med knorrande magar stannade vi för mat. En dryg halvtimme senare tog Rolf åter täten för sista biten fram till Fläsians Camping där en bokad stuga väntade, och 21.30 kunde vi kliva av och konstatera att dubbelt så bra kan det bara inte bli. En medhavd pilsner (shaken, not stirred) under bäddande och kartläsning fulländade.
07.15 sprattlar det till i ivriga bikers, som hastar till duschen för snabbt att få ge sig iväg. Tankning på OK/Q8 där samtidigt frukosten, U-båt och Cola, inmundigas. Kassörskan insåg att här behövs en rejäl start och bjöd på kaffe. Rolf förklarade att detta, om något, var Kärlek!

Klockan är 08.30, solen skiner, träden böjer sig, och fyra ivriga bikers banar väg genom landet, mot Tönnebro Värdshus för en bensträckare och fika. Genom Horndal i södra Dalarna mot en hamburgare med senap, och återigen, dubbelt så bra kan det inte bli.
Mätta magar äntrar järnhästar och klockan 14.00, 71 mil hemifrån, går färden vidare. Vinden böjer buskar och träd, och solen fortsätter le när vi passerar Örebro klockan 15.30, och landar i Askersund klockan 16.45.

Bensträckare
Bensträckare

Hojar och bikers tankas med energi strax före Jönköping kl 20.10. High Chaparral tar emot oss 21.00 när vi kört 111 mil hemifrån. Med ”BB-band” runt handleden rullar vi in på området. 

Lägerplatsen Lyckan att vara framme, solnedgången över The Bikemeet Camp och känslan i baken kan inte beskrivas, utan måste ses. Vid Skellefteåflaggan fanns platser för tält och maskiner. Med uppslaget tält viftar ivriga bikers förgäves med händer och fötter, i tappra försök att värja sig mot ”schwidarn/svirro” (kärt barn osv) och tron att norrland var 
ensamt om dessa oändligt små köttätare får en rejäl törn. Nån filosof tackade gud att de inte var stora som gråsparvar, under det att Lars rastlöst konstaterar att det är hög tid att tvätta HDn.

Affären på området försåg bara minuterna före stängning ivriga bikers med ris-i-frutti och yoghurt till frukosten dan därpå. Vi är framme! Inkrupna i tälten somnar snart trötta bikers. Nästa dag...