Dag 4

Upp vid 9. Frukost i Albatross regi på egen hand. Det gicks promenader i omgångar, medan andra bara njöt i vårsolen på trappan. Klubbhuset ligger vackert beläget lite högt, med mycket hästintresserade människor i omgivningen. När klockan hade bägge visarna rakt uppåt betalade för oss och det bar iväg. Vi tankade innan vi åkte genom stan och sen var vi ute på E4. Kanske jag hellre tar lite gropar i asfalten i alla fall.…

Nu bar det norrut, mot Vedabron, där allting startade för länge sedan. Vi passerade bron och svängde bort och iväg från E4, in på Högakustenslingan. Nu fick vi härliga böjar och vackra vyer. Solen lyste på blöta vägar, men vi klarade oss från att få fukt på visir och glasögon. I Norrfällsviken kl 13,25 höll en buss med ryska turister på att lasta folk och personal, så restaurangen var förnämligt lagom tom. Gunnar ställde upp på en turistbild med kramande ryska, eller vars hon då var ifrån.

Ätna, kaffade och skitna åker vi från ett soligt Norrfällsviken och tillbaks upp på E4 igen. Vi lägger vant mil efter mil bakom oss och närmar oss Örnsköldsvik runt 4-tiden. Bensin skulle i hojar, och pengar skulle i plånböcker. När jag svängde in på parkeringen och tänkte göra den lilla garagevändningen somnade både jag och hojen mitt i manövern och horisonten börjar luta. Jag fick hjälp med att resa upp min trötta springare, då den lagt sig så skönt tillrätta att den inte alls ville stiga upp. När pengar åter fanns åker vi vidare till Tallbergsbroarna, där vi kunde kliva av just efter 5. Otroliga byggnadsverk! Vaddå Cheops? Vi undersökte om höjdskräck och svindel fanns hos några kamrater som hade gått upp på bron. Nån sa: Så här låter det när en stor biker ramlar i vattnet..

Ingen föll i, resan fortsatte och bara en liten timme senare var vi framme i Tallbacken. Där väntande Presidenten och Lelle. De skulle bara stanna en stund, men hade känt sig så nyfikna på hur vi överlevare hade lyckats ta oss hit så beslutet att åka ner till Tallbackens fina stugor och möta så trevliga kamrater var enkelt. Glada över att vara fullt manskap (redan innan första ölen) berättade vi om våra upplevelser och det mesta av saker som de missat. När vi kommit tillrätta i de stugor som redan vant sig vid att NKT dyker upp med hyfsat jämna mellanrum, bjöds det på paj. Underbar tacopaj och en suverän ost dito lät sig väl smakas av sugna bikers.

Efter maten var den lilla bastun nere vid den lilla sjön varm. Några badade, medan andra sysselsatte sig med annat. Småningom satt vi samlade vid grillplatsen. Där eldades och övades med brännjärnet. Ingen kände sig dock tillräckligt modig, så inga ärmar kavlades upp. När klockan blivit lagom och solen sen länge gått ner gjorde sömniga bikers detsamma.

Sida 5