Frukosten serveras efter packning 07.00. Klara för avfärd vid 8. Vi vinkar till Lisa och Joel när vi glider iväg genom prunkande grönska mot en sol som kämpar sig fram genom luckorna i ett kompakt molntäcke. Det ser mörkt ut vi bensträckaren i Gysinge efter en och en halv timmes körning. Beslut tas utan större diskussion om att regnkläder nog inte är nån dum ide. Efter ytterligare en dryg timme tankas det i Valbo innan vi kör ut på E4. Med Carlssons lilla pärla i sikte lägger sig Polispiketen tätt framför oss. De försöker provocera oss och håller 90, med små sänkningar till pinsamma 80 i vissa uppförsbackar. Jag finner för gott att pausa på en avfart, och låta hoppet fara för de idoga i Polisbussen. Det gödslas buskar och träd innan vi åter sätter oss för att åka norrut. Framme i Söderhamn ville magen ha mer att göra, och det närmaste mat som syntes just nu var en McDonalds. Mätta i magen åker vi vidare 12.00 för tankning i Iggesund 50 minuter senare. Nästa bensträckare var på en störreaktig rastplats norr om Timrå just efter två, när Jannes Honda tappat en bult som håller växlingspedalen. Med hjälpsam bilists verktygslåda fixas pedalen och vi får åka vidare. Klockan 15.00 får vi en skvätt bensin och ytterligare meka i det numera berömda Älandsbro. Nu börjar det kännas hemma igen och när vi närmar oss Ö-vik halv fem vill magen ha sitt, liksom hojen. Vi tankar bensin och fika och kommer iväg igen 17.00. Jag ligger först och drar när jag plötsligt upptäcker att jag inte har nån att dra i. Alla mina kamrater är uppslukade av jorden, nån ond ande eller polisen. Jag stannar av på en P-ficka kl 18.00 och söker fram telefonen efter att ha kollat att jag fortfarande kör på E4, och därför troligen är på rätt väg. Mina vänner kommer då farande över krönet och allt känns åter bra. En halvtimme kvar till Umeå. Södra filialen får snart kliva av efter årets tripp. Vi vinkar av dom när dom lämnar raden av lyckliga bikers som nu avverkat Gotland i sin jakt på öar. På rastplatsen Killingsand beskvätts buskar och lingonris och vi tackar varann för årets resa. Vi åker sista biten hemåt, med en hjälm fylld med upplevelser och minnen, och en längtan och visshet: Det är snart dags att åka igen!

Väl mött 2006