Nere vid gästtälten hade dom riggat en elektrisk tjur som några barn tappert försökte sitta kvar på. Gunnar beslöt sig för att visa hur det egentligen var tänkt att det skulle gå till.
Han äntrade modigt den vilda besten. Väl uppe började tjuren med ett kvarts varv åt vänster och sen tillbaks igen, och så var Gunnar försvunnen.

 Barnen värjde sig och undgick den dråpliga landningen med nöd och näppe.
Gunnar behövde inte skriva så många autografer, utan kunde snabbt ta sig tillbaka till sina förstående vänner.
Conny från Skärplinge bjöd tillbaks den uppskattade norrländska gästfrihet han åtnjutit vid vår lägerplats tidigare, genom att ställa fram en hel bricka med whisky i plastglas åt oss. Från utescenen hördes musik genom sorlet, när vi gick mot klubbhuset, där de hade fixat en grill-och-kebab servering. Kebaben bestod av en grillad kotlett i pitabröd. Satt fint.

Baren uppe i klubbhuset var sprängfylld. Att tänka där inne var svårt, och att prata var omöjligt när de nu hade vridit upp volymen ännu mer så AC/DC eller vad det då var kändes hårt i bröstkorgen. Christer försökte få igång lite dans inne i ett intilliggande rum som inhyste ett liveband som körde covers av AC/DC eller vad det då var. Måttligt lyckat resultat. Bakom disken i entren gick tatueringsmaskinen varm mot armar och ryggar på förväntansfulla bikers.
I stort tält nedanför trappan, spelade en trubadur betydligt pratvänligare. Vi minglade oss genom kvällen, och somnade i tältet, långt innan flera andra ens tänkt tanken.  Söndag